Att åka till värmen för att skriva

Att åka till värmen för att skriva

 
I somras flöt skrivandet på bra men på sista tiden är det som att berättarrösten i mitt huvud åkt iväg till ett varmare klimat. Jag följde efter och borrade ner tårna i sanden och väntade med pennan i handen. Jag nuddade pappret, jag lyfte pennan… jag nuddade pappret igen. Ingenting. Inte ett ord.

Jag tror inte på ‘Writers Block’ eller skrivkramp. Det är att dramatisera sitt eget skrivande istället för att dramatisera sin berättelse. Ibland flyter det på och oftast är det inte alls så lätt att föda fram orden. Jag brukar skriva ändå. När det är som värst så fri-skriver jag ett tag. Jag tvingar mig själv att sätta ett ord efter ett annat utan att tänka efter, det viktiga är inte orden jag väljer utan att jag skriver konstant och utan paus. Till slut kan man till och med få till en och annan bra formulering. För det mesta brukar texten vara värdelös.

Det som händer däremot är att jag just suttit och skrivit en stund. Att då fortsätta på min berättelse känns omedelbart något lättare. Orden som jag plitar ner är lite roligare, lite bättre.

Redigering är ett annat sätt att kringgå skrivandet. När man redigerar så är texten redan där, man ska bara putsa den. Men rätt som det är så har man fyllt ut med både en eller två meningar, tagit bort en rad och utvecklat en tanke. Helt plötsligt vet man var karaktären är på väg.

Det är egentligen därför ingenting händer när jag rör pennan mot pappret. Min karaktär har helt bleknat för mig. Jag vet väldigt lite om henne och när min man ställer frågor om henne så kan jag bara svara ”nej, inte det”. Jag vet vad hon inte är, men inte vad hon är.

Hur kan jag vilja skriva om någon jag inte känner? Jag vet faktiskt inte. Hon försvinner däremot inte, hon är bara lite intetsägande just nu.

Jag låter henne titta på medan jag istället besöker en gammal text, en annan tjej. Den här berättelsen vill till skillnad från hennes bli berättad. Jag ler åt mitt eget skrivande medan pennan glöder. Jag är tydligen så pass road av min egen berättelse(?).

Det viktiga är att skriva, även om det resulterar i att man har flera olika projekt på gång. Ibland kan en karaktär man skriver om ge en idéer om vad en annan karaktär gör och tänker. Ibland behöver man också bara semester för att ladda batterierna och skingra tankarna inför framtida långa skrivpass i den svenska kylan.

 

Skriv en kommentar