Börja om från början

Börja om från början

Hela manuset är raderat och borta, vad gör jag nu?

För en vecka sedan råkade jag på något sätt radera mitt bokmanus. Välkommen till en författarblogg skriven av världens klantigaste människa. Jag skrev om fadäsen här på Instagram. Kom säg hej om du finns där.

Så vad hände? Med lite tur och ett kallt huvud lyckades jag hitta texten i min telefon (frånkopplad molnet och därmed orörd). Men det värsta hade hänt och varit min verklighet i en kvart i alla fall. Jag fick frågan efteråt:

”Vad hade du gjort om manuset varit borta på riktigt?”

Det är lite komiskt att det skulle krävas någonting så brutalt för att ett ljus skulle gå upp för mig. Jag har kämpat med bokmanuset ett bra tag nu. Det har varit en lång paus i skrivandet i och med mammaledigheten och på något sätt hade jag svårt att plocka upp tråden.

Jag skev om den Stora Dramatiska Frågan häromveckan. Jag insåg nämligen att jag inte hade en sådan. Om du inte har listat ut det än så är det dåligt. Väldigt dåligt.

Den finns där någonstans men jag har inte formulerat den. Det var heller inte så lätt när jag väl skulle försöka ta tjuren vid hornen. Varningsflagga. Att fundera på hur det skulle gå till att börja om från början, när det var pinsamt uppenbart att jag inte riktigt visste vad min bok handlade om, var inte kul. Jag hade ingen livlina för att rädda berättelsen.

Vilken tur då att jag tydligen har en teknisk ninja inom mig. (Jag vill att det här ska vara en bra författarblogg så det kommer ett inlägg som behandlar teknik snart!)

Så jag sitter där med alla mina tecken och mellanslag och inser att de inte var så viktiga som jag trodde.

Jag skulle kunna ha ett färdigskrivet bokmanus men fortfarande inte ha en berättelse

Så jag har suttit och skärskådat manuset. Mitt problem var att jag inte hade en bok, jag hade en idé.

Det räcker inte med en idé.

Boken började med att en scen dök upp i mitt huvud. Jag såg framför mig hur en ung kvinna som är på väg till jobbet en måndag morgon ångrar sig precis utanför sitt kontor. Hon går förbi porten och fortsätter gå.

That’s it. Det är hela scenen. Den scenen har spelats upp i mitt huvud i två år nu. Jag har skrivit 140.000 tecken baserat på den scenen. Men nu är det stopp.

Min huvudpersonen visste inte vart hon skulle ta vägen och ärligt talat så visste inte jag det heller. Man brukar säga att de första 100 sidorna är svårast att skriva och nu förstår jag varför.

Det är i första akten hela grunden läggs inför resten av berättelsen

Stephen King säger att han vill få ur sig råmanuset så fort som möjligt utan avbrott. Han säger att han tappar bort berättelsen annars. ELizabeth Gilbert skriver om samma fenomen. Hon berättar i sin bok Big Magic att hon en gång sköt upp att skriva om en berättelse hon tydligt såg framför sig. När hon långt senare väl satte sig ner för att jobba med idén så var berättelse borta. Hon försökte och försökte men hennes huvudkaraktär hade lämnat henne och hittat en ny författare att viska sin berättelse till.Jag har suttit med dessa insikter från fantastiska författare i knät ett tag nu.

Jag insåg att det var fullt möjligt att min berättelse lämnat mig

Men jag visste också att det inte fanns en chans att jag skulle släppa taget. Jag är sådan. Envis. jag har riktigt svårt att släppa taget om någonting om jag tror på det.

Den senaste tiden har jag blängt på mitt manus. Råkat radera det. Räddat det. Blängt lite till och till slut. Släppt det. Plockat upp min anteckningsbok. För vad har man kvar om man förlorar sitt manus? Man har en sammanfattning kvar. Jag satte mig ner och började skriva på baksidestexten på min bok. Jag skrev också en del av ett möjligt följebrev.

Jag ska göra en mall för vad jag gjorde men i princip ser det ut såhär:

 


 

Titel

Bokens titel, någonting som ger mersmak och sätter stämningen (vredens timme eller en shopaholics bekännelser. De skiljer sig väldigt mycket och avslöjar samtidigt en hel del om boken)

Undertitel

En kortare beskrivning eller slogan. T.ex. ”Mord, svek och farlig kärlek” eller ”Berättelsen om en ung kvinna som söker kärlek i konsumtion”.

Synopsis

Där jag presenterar: huvudperson, plats, genre, inledande händelse, berättelsens stora konflikt och den Stora Dramatiska Frågan. Etablerar en emotionell koppling och höjer insatserna.

Säljande Paragraf

Text som svarar på frågan ”Vad är det här och varför kommer jag att gilla det?” en eller två meningar. Det du kanske skulle säga till en vän om du vill rekommendera boken.


 

Så varför en baksidestext? Ja du ser på formatet att det är 300-500 ord man har på sig att gå från idé till berättelse. Jag har förbjudit mig själv från att skriva ett endaste ord på manuset innan jag har spikat alla frågar som snurrar. När man väljer en sak väljer man samtidigt bort andra saker. Jag är rädd för att välja fel, men jag vet att det kommer att vara så mycket lättare att skriva sen om jag gör det.

Ja, du kanske har listat ut det. Jag kommer att kliva över till den mörka sidan och jobba med en synopsis, scen för scen. För äntligen förstår jag syftet med det och framförallt vilka de rätta frågorna är.

Hur brukar du göra? Skriver du fritt eller planerar du hela boken innan du börjar skriva?

en kommentar till Börja om från början

  1. Wow, vilka insikter du har kommit med…
    Det där med kill your darlings är lättare sagt än gjort. När vet man att en idé inte fungerar och när vet man att man ska ge upp och börja på något nytt?
    Svår fråga. Jag tror att man tids nog kommer fram till svaret och att man får vara förlåtande mot sig själv i sådana fall. Man kanske behövde den tiden på sig för att komma till insikt och släppa taget.
    Jag älskar att skriva nya scener. Personer som bara finns i huvudet som jag inte vet något om. Som gör som de vill och säger vad de vill utan att jag förstår bakgrunden till det. Det tycker jag om.
    Min utmaning ligger i att bli mer strukturerad. Varje kapitel kan inte handla om nya möten med nya personer utan en röd tråd… Fast om man hittar den röda tråden mellan dem kanske man skulle kunna göra det…Spännande tanke=)

    Fortsätt jobba. Misslyckandet kommer först när man gett upp. Men så länge man jobbar vidare så utvecklas man=)

Skriv en kommentar