Kategoriarkiv: Bokhyllan

Vänta inte med att skriva dina memoarer

Vänta inte med att skriva dina memoarer

En memoar är en självbiografi. ”a historical account or biography written from personal knowledge”.

Det ligger någonting viktigt i den här definitionen. Det är nämligen bara du som kan skriva dina memoarer. Du är den enda som äger den rätten. Skulle någon annan skriva den, så förvandlas den plötsligt till en biografi. Att inte skriva dina memoarer är att beröva världen från dem, inte sant?

Ordet memoar kommer från franskans mémoire som betyder minne som i sin tur kommer från latinets memoria.

Här kommer latinet och viskar förföriskt i mitt öra igen.

To rememberreminiscence, ( svenska reminiscens, som jag aldrig sett användas?)

Det finns såklart vackrare definitioner.

”An act of remembering long-past experiences, often fondly.”

re turn .. att återvända, minnas åter, dra sig till minnes, tänka högt om gamla minnen…

Människan anses, enligt psykologen Erik Homburger Erikson, genomgå olika stadier i livet, där varje stadium innebär en uppgift att lösa. När människan når slutfasen av sitt liv uppstår ett behov av att utvärdera sitt liv genom att dra sig till minnes hur det än gång var. Målet är att acceptera det liv man levt för att på så sätt kunna acceptera sitt eget åldrande och kommande död.
Robert Butler menar istället att människan gör en ”life review” en återblick på livet eller en sorts inventering av sitt liv i syfte att upprätthålla sin egen identitet och självkänsla.

Två olika hypoteser, men ingen känns rätt för mig, eller vad tycker du? Den första ska vara någon slags förberedelse på döden? Som att man, när man uppnått en viss ålder, helt plötsligt blir en liten upphöjd buddha, full av vishet. Den andra är ännu tråkigare, som att man behöver validera sitt liv. Jag vill inte att min sista existentiella fråga ska vara ”var jag duktig?”.

Jag vill undra vad för mer bus jag hinner med.

Jag tror att vi alla människor fastnar i en viss ålder. Säg vid 25 ungefär, när hjärnan har växt färdigt. Sedan åldras kroppen och livet förändras men någonstans i huvudet känner vi oss fortfarande 25 år gamla. Det finns ingen magisk åldersgräns för vishet och jag tycker inte att det ska finnas någon för att få skriva sina memoarer. Dem flesta memoarer som jag har läst har handlat om episoder i folks liv som kunnat förmedla någonting viktigt eller vackert. Detta av relativt unga människor. De förbereder sig inte på döden utan de bearbetar upplevelser för att kunna göra dem rättvisa och sedan fortsätter de att leva sin liv för vi ska aldrig vara så kaxiga att vi tror att vi vet när klockan klämtar för sista gången.

Jag älskar memoarer, men jag ogillar biografier.

Jag vill att du ska tänka högt om dina minnen för mig, jag vill inte ha en historiskt korrekt återgivning av väderprognosen. Jag vill veta hur solen kändes på din hud. Eller ännu bättre, jag vill veta hur du minns att det var.

Minnet är fantastiskt. Våra hjärnor skapar berättelser för oss, som vi spelar upp för oss själva och befäster som sanningar. Men det är väldigt sällan korrekt och jag tycker inte att det ska vara det heller. En intressant detalj är att vi minns det vi fokuserar på, berättar inte bara det en hel del?

Som en av mina favoritcitat lyder:

What is truer than thruth?

Answer- The story.

– Isabel Allende

Så vad vill jag säga?

Vänta inte med att skriva dina memoarer. Be inte om tillåtelse att få skapa någonting som bara du kan skapa. Men framförallt, fastna inte i vad som är sant eller korrekt och börja faktakolla dina egna känslor. Istället,

Tänk högt om dina minnen som du ömmar för och om du vill, skänk dem till någon och börja skapa nya.

Har du en memoar att rekommendera? Berätta gärna i kommentarfältet! Den här står näst på min lista: Wild, av Cheryl Strayed.

wild

Ormhassel, Trassel och Tankar

Ormhassel, Trassel och Tankar

Man måste inte åka bort för att resa och hitta berättelser. Det finns berättelser i små små trädgårdar också. En ormhassel som har tappat sina löv har fångat min blick. Jag har nyligen läst Elizabeth Gilberts senaste bok som heter ‘The Signature of All Things’. Boken handlar om mycket men den handlar inte helt obetydligt också… läs vidare

Dajana Bergmark