Den överraskande betydelsen av Cogito Ergo Sum

Den överraskande betydelsen av Cogito Ergo Sum

Du måste fortsätta skriva. För författarskap är en cirkel, den tar inte slut.

Det bästa med författarskap för mig är ändå att start och mål befinner sig i samma cirkel. Det finns inget avslut utan enbart en fortsättning, ett varande. Jag lärde mig någonting nytt idag. ”Jag tänker, därför är jag” är egentligen inte den bästa översättningen av Cogito Ergo Sum, Descartes berömda ord. Det som är så snyggt att säga på franska. Je pense, donc je suis.

Cogito består av prefixet Co som betyder tillsammans/ihop och verbet agitare som betyder att skaka. Så den ursprungliga betydelsen av Cogito är helt enkelt att ”skaka ihop”. Därför är den rätta översättningen av Cogito Ergo Sum egentligen

Jag skakar om saker, därför finns jag

Plötsligt gillar jag meningen mycket bättre. I like to shake things up. Vårt varande kanske består av att vi rör till det. För oss själva, för andra, för våra karaktärer. Utan konflikten skulle berättelsen sakna spänning, karaktärerna skulle inte ha någon insats att spela om i livets spel. Insatsen behöver inte alltid vara all in, men spänningen består i att de samtidigt både kan förlora och vinna. Vi vänder bladet för att ta reda på vilket det blir och vad som händer sen. Vad händer om de går all in och förlorar? Vad händer om de vinner?

Berättelsen drivs framåt av Aktion and Reaktion. Ibland är det världen som står för en händelse och våra karaktärer är de som reagerar och ibland står våra karaktärer för händelsen och det är världen som reagerar.

På Södra Latin där jag studerade kunde man faktiskt välja latin som språkval (duh?). Jag hade kanske förälskat mig mer i det än franskan och italienskan jag slarvade med. Jag har plockat upp latinet på senare år i alla fall, lite småbitar i taget. Det är inte som att jag behöver beställa kaffe på språket nästa semester, så jag tar det lugnt. Jag tänker på gubben i ”mitt stora feta grekiska bröllop” som försökte skapa ordning i röran genom att analysera och kommunicera allt genom ordens grekiska rot. Allt för att förstå sin omvärld bättre och kanske även för att hitta sin plats i den.

Latinet har djup. Om jag är en författare, är jag då en scriptor på latin eller en conscriptor eller en creator? Med mina ord är jag kanske en effector eller en constitutor, eller varför inte en inventor? Det är bra att fråga sig, vad innebär detta för mig? Man måste kunna ge sin egen definition på saker. Våga vara specifik. För mig är det rätt enkelt.

Je suis un auteur, donc j´écris

Visst kan man sätta upp konkreta mål, det är inget fel i det men att fortsätta måste vara viktigare än att nå ett mål. Om vi bara fortsätter så försvinner pressen av en slutprodukt. Oavsett om texterna man släpper ut i världen blir älskade eller hatade så fortsätter vi att skriva. Genom att tänka så, att man kommer att fortsätta skriva oavsett, så tar man tillbaka makten över sitt skrivande. För du behöver inte be om lov för att skriva.

Var har jag förresten fått allt det här ifrån? Från ett TED talk jag tittade på om metaforer och deras betydelse. Rekommenderas varmt.

 

Skriv en kommentar