Stranger than Fiction no.3

Stranger than Fiction no.3

Humor är en viktig komponent i alla berättelser. Jag skriver inte en komedi, kanske du säger. Men du skriver väl om människor? Humor finns i alla våra liv, även dem mest sorgliga. Det är nästan så att ju sorgligare tema, desto mer plats måste humorn få ta. Det är skrattet som förlöser alla de där tunga känslorna.

En tung berättelse utan humor kan bli för tung och läsaren orkar inte fortsätta läsa. Comic Relief brukar man prata om ibland. Det är som att vara under vattenytan, till slut måste man få komma upp och ta lite luft innan lungorna sprängs. När man har tagit sitt andetag, ja då kan man dyka ner igen.

Dagens fantasieggande tidningsartikel handlar om en koltrast. Det är en rätt uttömmande berättelse i sig. Men den här fågelns och mannens relation skulle på ett väldigt bra sätt kunna användas för att illustrera djupare saker. Kanske har mannen problem i äktenskapet men kan inte prata om det? Koltrasten däremot, den kan han prata om.

 

fc3a5gel

Förstår ni hur jag tänker? Skriver man i jag-form med en opålitlig berättare så kan man inte skriva ”såhär känner jag för att”. Det blir att tala om för läsaren, istället för att visa. Din huvudkaraktär förstår troligen inte själv Varför?, det är läsaren som ska komma fram till det. Om jag-karaktären har svårt att prata om känslor och tycker att sånt är strunt då måste vi använda annat för att illustrera för läsaren vilka känslor han har. Mannens tankar kring fågeln skulle egentligen kunna spegla hans tankar och känslor för vad som händer i hans liv i övrigt men som han egentligen vill prata med läsaren om.

Tänk på till exempel katten i Breakfast at Tiffany’s. Holly Golightly kallar den rätt och slätt ”Cat” för att markera att ingen av dem äger den andre. Hon pratar om katten, men det är rätt tydligt att hon pratar om sig själv. Katten får ett stort symbolvärde i slutet av boken. Om ni inte har läst den så gör det, den är underbar.

holly-golightly

 

Men tillbaka till koltrasten. Den kan man faktiskt tillämpa på vilken karaktär som helst. En skrivövning för att släppa loss lite och lära känna sin huvudkaraktär bättre är att ge denne ett slumpat problem att lösa. Det behöver inte följa med sen när redigerar men det kan vara bra att skriva ut det för sin egen skull. Vem vet? Dina karaktärer kanske förvånar dig. Försök att tänka på humor också.

Låt till exempel den här koltrasten flytta in i trädet utanför din huvudpersons sovrumsfönster. Din karaktärs personlighet kommer att prägla problemlösningen. Vad hade hon gjort? Vad hade du gjort? Hade det ens varit ett problem? Hur ser hon på saker man inte kan styra över i livet? Säger hon ”åh, typiskt att det här skulle hända mig?” Eller börjar hen googla ”fågel + gift+ lagligt? ” ? Skaffar fågelmat?

 

Skriv en kommentar